Tall in Japan

2007-04-08T07:15:00.000-07:00

Liten del av Tokyo...at night

Sorry for the slow update...Fan, jag vet inte var jag ska börja nu. Det var sjukt längesen jag uppdaterade. jag menar ”the Kobe/Osaka weekend” var liksom min andra helg i Japan och nu har vi varit här i drygt en månad. Vi har liksom hunnit komma till Tokyo och på tisdag börjar det lilla allvar som vi har här. Det har ju hänt en del sen sist, men okej jag ska försöka ta det i kronologisk ording.

Efter att vi krossat all motstånd i basketturneringen på Yamasa var det dags för lite karaoke med klassen och sen Izakaya. Basketturneringen var sjukt kul för vi var inte det tekniskt bästa laget, men alla stora idrottsmän vet att svenskt fysiskt spel kombinerat med lite persiska slag under bältet är oslagbart, speciellt när man möter klena kineser =). Sen hade vi koreanen Kim som plockade alla bollar under korgen. Anyways kolla på våra segerbilder på http://saidosan.spaces.live.com.

"Netto dake" (Only Net) hette det vinnande laget.
Från vänster: L.A.X, Kim-san och "Ore" dvs yours truly dvs Jag

På kvällen festade vi på en Izakaya. Izakaya är en typ av japansk pub eller vad man ska kalla det för där folk chillar, super och äter och där servitörerna är lika packade som gästerna. Vi hade en 40-årig servitris (dvs minst 47, kom igåg tumregeln) som stötte på alla utan nån skam i kroppen och tyckte vi var jävligt ”kakkoi” (coola). Hon putade läpparna mot mig vid ett tillfälle. Tyvärr har jag ingen bild på henne, men om jag säger att hon var -13 på en skala från 1 till 100 så får du nog en hyfsad bild. Att undivka äckliga tanter och prostituerade har blivit något av en sport för mig här i Japan. Jag tycker det är lika roligt varje gång när de prostituerade eller de afrikansk-japanska inkastarna till olika ”Gentlemen’s clubs” ger upp istället för att jag ska behöva säga ”Nej tack”. En vanlig konversation med en afrikansk-japansk inkastare kan gå till såhär. Han: ”You get free view, and free drinks all night”…Said: “I get free view huh? Well do I get free touch?”. Och med en prostituerad kan ett samtal gå till så här. ”Massaji, you want massaji, I give you massaji 5000 yen”. Said: ”No, that’s too expensive...”. Hon: ”How much?? How much good??”. Said: “ I’ll give you 500 yen…”. 500 yen är ca 30 spänn, så ja…hon vände sig om och gick så klart. Även prostituerade måste kunna äta liksom. Nu kom jag av mig lite kände jag men i vilket fall som helst så hade vi grymt kul den kvällen. Vi körde karaoke på izakayan med och umgicks med lite äldre japaneser. Japaner blir hyfsat hämninglösa när de är fulla, förmodligen för att de är så stressade annars. Efter den kvällen började jag digga grillad bläckfisk, som jag aldrig trodde jag skulle göra. Finns bilder på kvällen på http://saidosan.spaces.live.com. Välj Yamasa street basket/Izakaya.

Nästa helg var det Takayama som gällde. Takayama betyder bokstavligen högt berg, så ja, det var ett bergområde med skidbackar, vacker natur och en massa tempel. Vi spenderade natten på en ryokan, som är typ ett japanskt vandrarhem med sånna där tunna väggar och skjutdörrar som dras in och ut. Yappari (som förväntat) ingick obligatorisk väckning klockan 7 på morgonen. Det var störigare än vad jag trodde att bli väckt av japansk samurai-musik.

När vi var i Takayama drog vi iväg uppe i bergen där de hade äkta onsen, dvs varmtkällvatten i utomhuspooler, och maaayn jag kan inte beskriva hur skönt det är att bada i 40-gradigt vatten när det är minusgrader ute. För de som inte vet vad onsen är eller hur det funkar, så är det som så att man bär en japansk badrock eller yukata eller kimono som man är helt naken under och går runt i. Sen lämnar man den, tvättar sig (japaner är väldigt måna om hygienen) sen hoppar man i vattnet och njuter. Det är väldigt avkopplande, det rensar själen, gör underverk för immunförsvaret, botar cancer och yadi yadi yada. Men det är faktiskt väldigt avkopplande. Jag har hört att många japanska män går till onsen efter att de jobbat övertid och tatt en öl med arbetskamraterna eftersom de inte vill gå hem. Bilder på vår Takayama vistelse och även ocensurerade nakenbilder på mig, Johan och Kim och några japaner som bara råkade hamna på bild finns uppe på http://saidosan.spaces.live.com. Ni kan kolla om huruvida myten om att japaner har små you know what stämmer eller inte om inget annat... Sen är de flesta bilderna tagna på tåget då det tog 4 timmar att åka dit från Okazaki. Kanske låter småtråkigt men det var riktigt skoj. Lärde mig en massa kinesiska lekar, en del väldigt våldsamma andra väldigt lättsamma. All in all, we had a blast!

Här är en "före och efter" bild på mig, Johan och Edwin på Nagashima Onsen iklädd i Yukata.

FÖRE: Sjukt trötta, rynkiga, har spenderat en hel dal på ett nöjesfält och är inte alls genki (friska).

EFTER: Ett varmt bad gjorde susen, kolla hur ansiktena lyser och så genki vi har blivit!

Anyways, det börjar bli sent och jag har möte med min professor imorgon för att diskutera vilka kurser jag ska läsa. Om ni har tråkigt, kan ni alltid dra till min youtube sida där jag kommer lägga upp lite roliga småfilmer på grejer vi gjort i Japan och och kanske lite festfilmer och sånt. http://www.youtube.com/sairo932.

Nästa gång blir jag väl tvungen att skriva om när vi åkte till Nagashima Onsen, som är ett nöjesfält med världens längsta berg-o-dalbana, och som också är en av världens snabbaste och högsta! Vi hade lite tur i oturen den dagen, ska berätta varför nästa gång. Det var vår sista helg i Okazaki så givetis var vi tvugna att ha en avskedsfest, en tiotal avskedsmiddagar och en avskedskaraoke. Sen i Tokyo har vi varit o tittat på blommningen av de å så vackra Sakura-träden, klubbat, varit på yasikuni-templet och hedrat gamla japanska krigsförbrytare, sjungit karaoke en hel del (har börjat tappa räkningen) och lite annat smått o gott. Til next time...Ha det!

---Said
sairo932@hotmail.com
www.myspace.com/sidethesaikopath

The Kobe / Osaka Weekend

2007-03-10T22:59:00.000-08:00

Alright, so here we are again...

Många har frågat mig om jag har hemlängtan och sånt, och jag måste erkänna att det har jag. Jag längtar hem till Tokyo där jag ska bo och plugga i ett år. För just nu delar jag rum med en illaluktande rumän i ett inte alltför isolerat korridorsrum. Jag menar, om nån skulle tappa en fjäder på golvet i rummet bredvid så skulle jag höra det. Okej, kanske inte riktigt så överdrivet, men man kan lätt höra folk hosta och ibland blir man väckt av alarmklockor i andra rum. Så ja, jag längtar lite till min egen lägenhet i Tokyo, men om jag längtar hem till Sverige? Haha, skojar du eller? Jag är så långt ifrån melodifestivalen man kan komma, så jag har aldrig varit lyckligare... men det är klart man saknar vänner och familj lite.

Anyways, jag tänkte ta o berätta lite om vår trevliga lilla helg hos allas favorit Jonas i Kobe/Osaka. Vi (dvs Jag och L.A.X) anlände i Kobe på en fredagkväll och stack direkt för att köra en Karaoke-maraton med Jonas och hans vänner. Eftersom jag redan blivit av med karaoke-oskulden var jag inte lika nervös den här gången =). På det här Karaoke-stället gällde ”Nomihodo”, dvs drick så mycket du vill/kan, så det blev en del sprit och öl. Och när karaoke, sprit och många människor är inblandade är Karaokens onda cirkel oundviklig. För de som inte vet hur Karaoke går till i Japan, så är det så att man, ihop med sitt gäng, får ett rum med en TV, två miccar och lite taktinstrument. Sen turas man om att välja den låt man vill sjunga, eller i mitt fall rappa. När man är färdig med sin låt så väljer man en ny som sätts i kö och så fortsätter det i all evighet. Men problemet är att när man är många och folk är fulla så kan en person känna att det tar skitlång tid innan han/hon får sjunga. Så då väljer den personen flera låtar i rad. Sen gör 7 personer till exakt samma sak och innan man vet ordet av det så är det 35 låtar i kö. För de som inte är så duktiga på matematik: utgå ifrån att varje låt är 5 minuter lång och om din låt är på köplats 35....så blir det...hmmm...låt mig se...fan nästan tre timmars väntetid! This is...the ”Karaoke no akujunkan”... Nu är det inte riktigt så överdrivet att man får vänta 3 timmar på att sjunga sin låt, men ni förstår principen. Det roliga var att Jonas nämnde det här nån timme innan det började ske, så det var ganska kul att beskåda.

Efter Karaoken så satte vi våra spår i Kobe. Jag och Johan blev odödligförklarade på ett ramen-ställe (Ramen = nudlar) då vi klarade av att äta deras absolut starkaste Ramen på under en kvart och bilder på oss sattes upp på deras ”Wall of fame”. Så om ni nån gång har vägarna förbi Kobe så besök gärna det stället (ska ta reda på vad det heter) och checka in våra fina bilder på deras ”Wall of fame”. Dan efter mådde inte magen sådär jättebra men det var lätt värt det! Om ni vill se hur vi plågade oss själva så klicka här och välj "Ichiban karai challenge" del 1-3.

Dan efter bestod av otaliga toabesök. Det kanske låter trist men det är bara för att ni aldrig testat japanska toaletter. De är heelt jävla otroliga! Jag menar hur många gånger har du inte suttit på en toa i Sverige under vintern och försökt stressa ut allt så du kom därifrån så fort som möjligt, bara för att du frös så hemskt om skinkan? I Japan värms toasitsen upp! Efter ett tag vill du bara sitta kvar där för att det är så varmt och skönt. Jag ska lätt importera såna till Sverige. För att inte tala om vattensprutorna som finns på toaletterna. Man kan välja mellan tre olika vattensprutor beroende på om man är kille eller tjej... eller både och. Och de sprutar vatten in i...ja...jag behöver inte gå in på detaljer, men blir ren helt enkelt.

På kvällen var det dags att testa Osakas nattliv. Osaka är Japans näst största stad och har några miljoner fler invånare än Sverige. Vi började med att åka pariserhjul för att beskåda denna massiva betongdjungel. Vi hooked up med Jonas hel-japanska flickvän Hiroko (uttalas Hiroko) som är från Osaka och stack sen iväg på Karaoke igen...men först köpte vi en sjuttis från en närbutik för 60 spänn (Ja, Japan är jättedyrt....not) och hade vår egen lilla förfest i Karaoke-rummet. Sen stack vi till Club Sazae, en gigantisk klubb som bestod av 3-5 våningar (kommer inte ihåg exakt). Högst upp verkade vara Vip-avdelning där de hade egen pool och allt, och längst ner hade de ett stort dansgolv och massa betalda dansande män som var utklädda till kvinnor. Jag försökte fråga folk varför de var utklädda till kvinnor men ingen verkade veta. Anyways, sen dök Hirokos äldre syster upp som lika gärna kunde varit hennes yngre. En tumregel man ska använda sig när det gäller japanska tjejer är att först gissar man en ålder baserat på deras utseende och sen lägger man på 7 år så får man deras ungefärliga egentliga ålder. Johan var helsåld på Hirokos syrra (kolla bilder på http://saidosan.spaces.live.com). Synd bara att hon var där med sin typ pojkvän. Jag börjar också bli mer och mer into japanska brudar. Det är gula sjukan som drabbar oss tror jag. Mer info om gula sjukan och vad det innebär kommer nästa gång...

Från vänster: Jonas, Jonas flickvän Hiroko, Jonas flickväns syrra.
Johan som tog fotot "råkade" missa Hirokos syrras pojkvän som står längst tll höger...

Annars har det varit hyfsat lugnt ett tag nu här i Okazaki. Vi hade en basketturnering i fredags som jag ska berätta hur det gick nån annan gång, men om ni kollar på bilderna på http://saidosan.spaces.live.com så kommer ni nog inse hur det gick. Vi var även på Izakaya den här helgen. Izakaya är också ett fett japanskt fenomen som är sjukt svårt att beskriva om man inte upplever det själv. Ikväll ska mina Taiwanesiska brudar bjuda på käk från deras hemland (se bilden längst ner...mums eller hur?) och nästa vecka bär det av till Hakeyama...som är nåt berg nånstans. Til’ next time...Ki o tsukete (Var försiktig, sköt om dig).

---Said
sairo932@hotmail.com
www.myspace.com/sidethesaikopath

mat från Taiwan

Yup...I'm here

2007-03-01T00:31:00.000-08:00

Alright, då var man framme. Efter att ha väntat tre år, plus ett extra halvår p.g.a avslaget så är man äntligen här...i Japan...och jag måste säga...I’m fuckin’ tall in Japan. I det här landet är alla långa, spelar ingen roll hur kort du var i Sverige eller nån annanstans...för här är du lång (se ga takai).

Anyways, jag har varit här i drygt en vecka snart och hela äventyret började förra tisdan när jag landade i Tokyo. Efter att ha bytt tåg ett antal gånger och frågat efter vägen med halvtaskig japanska så kom jag äntligen fram till Shinjuku där jag skulle möta P-dawg (Petter). För de som inte vet så är Shinjuku världens mest trafikerade tunnelbanestation där ca 2-3 miljoner människor passerar varje dag...bara så ni får en bild av hur jävla crowded det var. Men det gick bra och vi började med att käka sushi (så klart) och maayn vad många sushi sorter de har! Fiskar och skaldjur som du aldrig ens trodde existerade med former, figurer och färger du aldrig sett förut. Det som såg vidrigast ut var nog de hela bläckfiskarna, där man ser tentaklerna, huvudet, ögonen...allt! Har inte vågat äta en sån än, men det kommer väl...

Efter maten stack vi raskt iväg till Petters crib för att sova bort jet-laggen och förbreda oss för paati (party, fest). Petter tog ut mig sen till en kväll jag kommer minnas för resten av mitt liv. Det var en oförglömlig kväll för det var kvällen jag blev av med min oskuld. Ja, du läste rätt... den kvällen blev jag av med min Karaoke-oskuld (vad trodde du jag menade??). För att upplysa de okloka så är Karaoke ett japanskt fenomen som bedrivs av unga såväl som gamla, alla tider på dygnet. Så det här var bara en Karaoke-kväll av many to come. Efter Karaoken drog vi vidare till Roppongi, det mest utlännings-snälla området i Tokyo. Petter hade flygblad till en klubb där man fick rabatt på inträdet + en drink och det roliga var att rabatten var avsedd för ”women and foreigners only”. Fan, tänk om de hade nåt sånt på stureplan?? Det var en ”Hip-hop special-with-DJ-whatever-playin’-good-shit-all-night-long” kväll på stället, så det passade mig perfekt...även om det kändes som om min crip-walk var lite out of date. De jävla japanerna har ju sin dance revolution så det är inte så konstigt att de kan shejka på dansgolvet. En rolig skillnad mellan klubbar här och i Sverige är att folk här dansar mot DJ’n som om Dj’n var en artist till skillnad från nån som bara spelar musiken. En annan positiv skillnad är att tunnelbanan är stängd mellan 01-05 så alla klubbar är öppna till 05...och ingen kan ta sig hem innan dess (mohaha). Men allt som allt var det en rolig kväll även om den slutade med huvudvärk och äcklig japansk kebab (Ingen Hakepi här inte...). Det var kul att se Petter in action för han är verkligen en sån som syns. Jag menar 1,90 lång i Japan och super-blond. Man skulle kunna se honom från Google Earth om man zoomade in på Japan liksom. Jag är hyfsat dålig på japanska så själv försökte jag köra game på ett par långa ryska modeller med one-liners som ” So...what kind of models are you, like hand models or something?” och ”We are models too!!”. Svaren jag fick var ”No, Lingerie!” och “Sure you are…”.

Dan efter var det dags att dra till Okazaki, en liten byhåla med bara några hundra tusen invånare, och börja plugga på språkskolan. Rendevous med L.A.X (Johan/Laxen) när jag kom fram, och de som känner oss vet att det första vi gjorde var att dra o käka. Anyways, Jag börjar känna att det här börjar bli lite långt...så stay tuned för historien om hur jag blev med mitt visa-kort, om min tid på polisstationen i Okazaki, om vår galna helg hos Jonzee (Jonas) i Kobe och Osaka, om hur jag och Laxen blev odödligförklarade på ett Ramen-ställe (nudel-ställe), om de fantastiska toaletterna som finns i Japan, om japanernas skojiga användande av engelska språket och jag ska även ta mig tid och förklara begreppen ”Gula Febern” (©Tobbe Krohn) och ”Karaoke no akujunkan”, Karaokens onda cirkel (©Jonas S.E) . Til next time...Jaa, mata!

---Said
sairo932@hotmail.com
www.myspace.com/sidethesaikopath