Yup...I'm here

Alright, då var man framme. Efter att ha väntat tre år, plus ett extra halvår p.g.a avslaget så är man äntligen här...i Japan...och jag måste säga...I’m fuckin’ tall in Japan. I det här landet är alla långa, spelar ingen roll hur kort du var i Sverige eller nån annanstans...för här är du lång (se ga takai).

Anyways, jag har varit här i drygt en vecka snart och hela äventyret började förra tisdan när jag landade i Tokyo. Efter att ha bytt tåg ett antal gånger och frågat efter vägen med halvtaskig japanska så kom jag äntligen fram till Shinjuku där jag skulle möta P-dawg (Petter). För de som inte vet så är Shinjuku världens mest trafikerade tunnelbanestation där ca 2-3 miljoner människor passerar varje dag...bara så ni får en bild av hur jävla crowded det var. Men det gick bra och vi började med att käka sushi (så klart) och maayn vad många sushi sorter de har! Fiskar och skaldjur som du aldrig ens trodde existerade med former, figurer och färger du aldrig sett förut. Det som såg vidrigast ut var nog de hela bläckfiskarna, där man ser tentaklerna, huvudet, ögonen...allt! Har inte vågat äta en sån än, men det kommer väl...

Efter maten stack vi raskt iväg till Petters crib för att sova bort jet-laggen och förbreda oss för paati (party, fest). Petter tog ut mig sen till en kväll jag kommer minnas för resten av mitt liv. Det var en oförglömlig kväll för det var kvällen jag blev av med min oskuld. Ja, du läste rätt... den kvällen blev jag av med min Karaoke-oskuld (vad trodde du jag menade??). För att upplysa de okloka så är Karaoke ett japanskt fenomen som bedrivs av unga såväl som gamla, alla tider på dygnet. Så det här var bara en Karaoke-kväll av many to come. Efter Karaoken drog vi vidare till Roppongi, det mest utlännings-snälla området i Tokyo. Petter hade flygblad till en klubb där man fick rabatt på inträdet + en drink och det roliga var att rabatten var avsedd för ”women and foreigners only”. Fan, tänk om de hade nåt sånt på stureplan?? Det var en ”Hip-hop special-with-DJ-whatever-playin’-good-shit-all-night-long” kväll på stället, så det passade mig perfekt...även om det kändes som om min crip-walk var lite out of date. De jävla japanerna har ju sin dance revolution så det är inte så konstigt att de kan shejka på dansgolvet. En rolig skillnad mellan klubbar här och i Sverige är att folk här dansar mot DJ’n som om Dj’n var en artist till skillnad från nån som bara spelar musiken. En annan positiv skillnad är att tunnelbanan är stängd mellan 01-05 så alla klubbar är öppna till 05...och ingen kan ta sig hem innan dess (mohaha). Men allt som allt var det en rolig kväll även om den slutade med huvudvärk och äcklig japansk kebab (Ingen Hakepi här inte...). Det var kul att se Petter in action för han är verkligen en sån som syns. Jag menar 1,90 lång i Japan och super-blond. Man skulle kunna se honom från Google Earth om man zoomade in på Japan liksom. Jag är hyfsat dålig på japanska så själv försökte jag köra game på ett par långa ryska modeller med one-liners som ” So...what kind of models are you, like hand models or something?” och ”We are models too!!”. Svaren jag fick var ”No, Lingerie!” och “Sure you are…”.

Dan efter var det dags att dra till Okazaki, en liten byhåla med bara några hundra tusen invånare, och börja plugga på språkskolan. Rendevous med L.A.X (Johan/Laxen) när jag kom fram, och de som känner oss vet att det första vi gjorde var att dra o käka. Anyways, Jag börjar känna att det här börjar bli lite långt...så stay tuned för historien om hur jag blev med mitt visa-kort, om min tid på polisstationen i Okazaki, om vår galna helg hos Jonzee (Jonas) i Kobe och Osaka, om hur jag och Laxen blev odödligförklarade på ett Ramen-ställe (nudel-ställe), om de fantastiska toaletterna som finns i Japan, om japanernas skojiga användande av engelska språket och jag ska även ta mig tid och förklara begreppen ”Gula Febern” (©Tobbe Krohn) och ”Karaoke no akujunkan”, Karaokens onda cirkel (©Jonas S.E) . Til next time...Jaa, mata!

---Said
sairo932@hotmail.com
www.myspace.com/sidethesaikopath